Truppresentation 3

Det har blivit dags för mellanmjölken bland positioner – ytterbackarna.

Astrit Azemi

Astrit Azemi är inte som alla andra. Han har det där som inte går att sätta fingret på. Om jag skulle försöka förklara vad det är han har så skulle jag beskriva det såhär:

Om en normal människa ser en banan ser Astrit så mycket mer. Han ser de små ytskiftningarna, han ser alla olika färgnyanser, han ser varenda liten sena och han ser framför sig hur en hårt arbetande bananplockare plockar just bananer.

Denna utomjordiska förmåga brukar Ashrim som han kallas i folkmun kalla sitt sjätte sinne. Detta är något han använder sig av både på och utanför planen.

Med hjälp av detta sinne vet han långt in motståndaren själv vet det vart han skall gå. Och utan några som helst tvivel kliver Astrit in och vinner bollen. Men detta sjätte sinne har också hjälpt Astrit att bygga upp ett kapital av sällan skådat slag. Med förmågan att kunna se in i framtiden har Astrit vunnit vinst efter vinst på både Triss-, Sverige- och Bingolotter. Inte heller bland spelbolagen har han gått obemärkt förbi. Flera stora svenska spelbolag har helt enkelt fått lägga ner sin verksamhet eftersom Astrits guldinsmorda händer varit där och spelat in alla pengar.

Smeknamn:

Den kosovanska bulldoggen.

Favoriträtt:

Köttbullar och rotmos. Kryddat med en såsliknande sörja innehållande spiskummin, purjolök, proteinpulver och kanel.

Slogan:

Go big or go home.

Dennis Jernetz

Dennis är och har alltid varit en person som inte går att tycka illa om. För även om han bara lagar halvstekta pommes, aldrig har mer än två liter mjölk i kylskåpet, är Securitas värsta fiende och har ett romantiskt förhållande med någon släkting eller nära vän så är han en person som får dig att må bra.

Att sätta in Dennis i en grupp av människor är svårt. Han är ett hopkok av alla typer av människor. Han har plugghästens intelligens. Han har clownens humor. Han har hunkarnas charm. Det han möjligtvis saknar i styrka och pengar ersätter han med ett hjärta så varmt och ömt att till och med kärleksgudinnan Athena faller platt.

På fotbollsplanen är Dennis oförutsägbar och irrationell. Han löper likt ett ånglok längs högerflanken. Med en kondition i klass med Mustafa Mohammed och ett löpsteg lika vigt som Usain Bolts finns det få spelare som hänger med när Dennis sätter fart på fötterna.

Smeknamn:

Den vite Cafu.

Favoriträtt:

Kaktussorbet glaserad med vildris.

Slogan:

Ta grisen i säcken.

Rexhep Mustafa

När Rexhep kom till världen en kall och blåsig vinternatt i Kosovo 1989 stod det tidigt skrivet i stjärnorna att han skulle bli fotbollsproffs. Han började skruva frisparkar innan han sa sitt första ord, han sjöng hyllningshymner till Real Madrid innan han börjat dagis och han började kaxa med domare långt innan han själv satte sin fot på någon fotbollsplan.

Kärleken till Real Madrid har präglat stora delar av Rexheps liv. Alla hans väggar är proppfulla av planscher, flaggor och tröjor i den sommarmolns vita färgen. Resorna till Spaniens huvudstad har duggat lika tätt som drömmålen från vänsterdojjan. Den frenesi och passion Rexhep besitter till sitt lag har ibland fört med sig dispyt med de blåröda supportrarna i samma stad. Men man måste beundra Rexheps övertygelse om att det bara finns ett lag i världen.

Att Rexhep efter en utflykt till fotbollsstaden Karlstad valt att flytta hem till Mariestad var för de som känner honom inte alls överraskande. I en intervju med en av hans närmsta vänner lät det såhär när jag frågade om varför Rexhep flyttade hem:

-         Rexhep hyser, även om man inte kan tro det, en otrolig kärlek till sina föräldrar. Efter att ha varit borta från familjen i några år kunde han helt enkelt inte stå ut med att vara utan sin mammas kärleksfyllda kramar och sin fars vänliga men samtidigt barska klappar på ryggen. Att hans pojkrum inte har förändrats någonting sedan den tidiga tonåren kan jag bekräfta. Där står idolbilderna på Andreas Lundstedt i Alcazar, där finns Kalle Anka tidningar i högar och där hittar man en och annan VHS-film med Bumbibjörnarna.

Smeknamn:

Tyrannosaurus-rex.

Favoriträtt:

Blåmusslor.

Slogan:

Borta bra men hemma bäst.

Mathias Andersson

När den vita storken kom flygande med Mathias i ett knyte i munnen och släppte ner det mycket vackra barnet i famnen på familjen Andersson lös deras hem upp likt en marschalls svallande låga på julafton. Mathias hade ett barns sinne. Han lekte sin väg upp i tonåren där han istället för att leka krig med pinnar och vattenpistoler gick över till att leka bort forward efter forward i distriktslaget. Mathias förmåga att alltid ta bollen gav honom en plats bland Västra Götalands allra bästa spelare. Med hjälp av sin fars tränarerfarenhet gav sig Mathias ut på Lekevis gräs timme efter timme för att bättra på en så gott som oförbätterlig kondition.

Därefter har Mathias fortsatt att utvecklas i samma takt som Beethovens sjunde symfoni. Han har växt både som människa och fotbollsspelare. Med sitt breda tekniska kunnande han fått med sig från diverse underskattade kurser i datatermer och astronomfysiologi kan Mathias nu söka jobb varhelst han önskar. Han är ett jagat villebråd båda bland arbetsgivare och universitet.

Smeknamn:

Matadoren.

Favoriträtt:

Pizza med currybananer.

Slogan:

Handsken är kastad.

 Bloggen ville tacka för visad uppskattning och värmande ord. Dessutom är det med glädje jag kan berätta att både A- och J-lag vann sina respektive träningsmatcher idag. Säsongen kryper närmre och tempen stiger. 

// Ranelids lärjunge

Truppresentation 2

Dags för del två i serien om truppen 2012. Nästa gäng för rakning – mittbackarna.

Simon Möller

Som de allra flesta vet är Simon en av de som ger vår trupp utländsk touch. Simons lynne, kropp och själ är alla till bredden fyllda med brittisk propaganda. Hans kärlek till fotbollen grundar sig varken i vackra mål eller dramatiska finter. Nej, det Simon sedan barnsben älskat är utskjutande benpipor, långbollar i höjd med Turning Torso och knän fullsprängda av sårskorpor.

Det faktum att familjen Möller har anor i IFK Mariestads föregångare Leksbergs IF gör att Simon har historien på sin sida. För den fotbollskunskap som det sätts fyr på varje lördag kl 4 svensk tid på Hindsberg har få jämlikar. Den manliga trion i familjen Möller (ibland förstärkt med store storebrodern Stefan) ackompanjerad av den ständigt fikaredo och kärleksgivande modern Margareta utgör ett konstverk så vackert att det kunde varit målat av självaste Van Gogh.

Det är med den tryggheten Simon går in i varje närkamp med målet att för alltid förvisa sin motståndare till ett liv på kryckor. Och för det älskar vi honom.

Smeknamn:

The Butcher.

Favoriträtt:

Fish and chips med en sås bestående av pastaextrakt och Marabou mjölkchoklad.

Slogan:

Du kan ta en kille från England, men du kan aldrig ta England från en kille.

Jimmy Hermansson

Jimmy är för de som inte känner honom en rakt igenom tuff kille. Hans rykte som bad boy och muskelmaskin är vida spritt. Men hans inre skör- och skönhet är som en outforskad regnskog, full av nyfikna djur och färgglada växter.

Han må vara en best på plan men på fredagskvällarnas småtimmar finns det inget han tycker mer om än att ligga med huvudet i sin mors knä. Han behöver kärlek. Och kärlek det får han.

Jimmys skäggväxt är något som varit ett mycket hett diskussionsämne i omklädningsrummet i år. Han är till synes väldigt stolt över både antalet och längden på skäggstråna hans ansikte har att erbjuda.  För mig är hans käkparti mer lik en ryamatta än något annat. En plats där gamla hundhår samsas med brödsmulor om plats. Men hans barberare vet säkerligen vad han gör.

Smeknamn:

Teddybjörnen Fredriksson.

Favoriträtt:

Lätt stekt lo glaserad med svartvinbärs gelé.

Slogan:

What doesn´t kill you only makes you stronger.

Anton Wilsson

Anton är troligtvis den i laget som varit med allra längst. Jag vill gå så långt som att kalla honom äldre herre. Wilsson är en egen produkt som känner Lekevis gräs bättre än sin obeskrivligt långa kropp. Hans längd är något som får honom att sticka ut, bokstavligt talat, det är troligtvis hans allra bästa egenskap, att sticka ut ett 

tändstickesmalt ben och få fatt på både boll och spelare.

Efter att ha briljerat både på hemmaplan och i Gothia Cup som målfarlig targetspelare har nu Wilsson valt att flytta ner hela vägen till mittbackspositionen. En flytt som gör att han kan utnyttja sina kunskaper inom det norska språket i form av psykningar.

Ett ständigt runtflyttande har gjort att Wilsson under sitt drygt tjugoåriga liv varit på flera intressanta platser. Jag bad honom sätta ihop en topplista över hans absoluta favoritställen han besök. (Motiveringarna är hans egna)

1.      Thailand. – Ölens förlovade land. Där finns allt en ungkarl söker. Billigt, varmt, exotiskt, smakrikt och framförallt är ingen längre än jag själv.

2.      Kamtjatka. – Där kunde jag verkligen vara mig själv. En plats fri från det moderna samhällets stress och  press. Och kvinnorna, vilka kvinnor…

3.      Panama. – Ett laglöst land. Här kunde man verkligen gå lös. Jag trivdes där.

4.      Linköping. – En studentstad. Livet där var lite som i American Pie filmerna.

Smeknamn:

Stickan.

Favoriträtt:

Thailändskt. Helst grillspett bestående av gädda, ris och ris.

Slogan:

Längst vinner.

Mikael Jakobsson

Mikael är verkligen en människa värd att avundas. Hans kropp var redan vid födseln välvårdad och trimmad. Också i resten av barndomen hade han ett fysiskt försprång som gav honom en plats i ett mycket starkt Torsö/Hassle. Efter att sparkat och markerat ur alla division 6s största namn i match efter match valde Mikael att ta sitt pick och pack och börja vandra över bron och in mot stan. Den vandringen tog Mikael till någon form av fotbollsplan som ligger i närheten av isstadion. Där fortsatte han på sin inslagna väg och tog ner hela femmans forwardsskara på jorden.

Att kärlekslivet gått som på räls gör väl inte någon förvånad. Med en pengapung till bredden fylld av E-lux pengar (svarta?) står damerna på kö för att få en skymt av denne nyrike gentlemän.

Men också den finaste av diamanter har ett par fläckar. Mikaels akilleshäl sitter inte på hälen utan lite längre fram. Hans så välkända och omtyckta tå har ställt Mikaels perfektion rakt upp och ner.  Med en ömmande tå kunde Mikael, till allas stora besvikelse, inte spela under hela hösten. Inför denna säsongen har orosmolnet över Lekevi framförallt fokuserat på just denna tå. Vad är tåns planer för i år? När, var och hur gör den sig påmind igen?

Smeknamn:

Tån och tanden.

Favoriträtt:

Hummertå med elefanttå med en tunn strimma nötkreaturståsås.

Slogan:

Borta bra men Torsö bäst.

// Ranelids lärjunge

Truppresentation

Burväktare:

Alexander Odh

Alexander Odh föddes en regnig vinternatt 1995. Det som direkt vid födseln syntes hos honom var glädjen i hans båda azurblå ögon. En glädjespridare var född.

Med håret mer välfriserat och med fler slingor än någon annan i sin generation råder det inget tvivel om att Alexander har det som alla kvinnor söker. Men som den familjemänniska han är har han sedan länge valt ut sin fru.

Alexanders meriter på fotbollsplanen sträcker sig lika långt som hans skicklighet med Xbox-dosan, det vill säga otroligt långt. Han var för ett par somrar sedan på en resa i Halmstad på det så omtalade elitlägret och där imponerade han stort på både det motsatta könet och scouter av alla de slag.

Smeknamn:

Slingan.

Favoriträtt:

Chokladfriterade tigerräkor.

Slogan:

Garnier, ta hand om dig.

Martin Herlin

Sagan om Martin Herlin började sensommaren 1994. Kent, full på kärlekens magiska drog, höll upp sin son likt Lejonkungen håller upp Simba och sa med en imponerande stämma: Min son, en dag ska du bli kung!

Martin som såg upp till sin far något enormt lever än idag sitt liv efter den devisen. Vad han än gör, gör han det ordentligt. Det spelar ingen roll om det handlar om att fiska krabbor med mostern, klippa håret hos sina personliga frisörer eller flörta med bibliotekarien. Han gör det helhjärtat för han vet att om han bara lägger ner hela sin själ i det så kommer han en dag att bli det han alltid drömt om, kung.

Smeknamn:

P.I.M.P och der Schweber.

Favoriträtt:

Nötig chokladmousse.

Slogan:

Gör om, gör rätt.

Henrik Björk

Henrik Björk resa till den han är idag började under dramatiska omständigheter. Eftersom kärleken till IFK Mariestad är starkare i hans familj än någon annanstans beslöt sig föräldrarna Björk att Henrik skulle födas där han hör hemma nämligen på Lekevi. Efter att ha skrikit ur sig spädbarnets rädsla kom tidigt Henriks första fras ur den lena munnen.

-          -Stan´s blåvita killar, laget vi gillar.

Med tanke på Henriks blåvita blod var det med stor överraskning hans familj och vänner tog emot hans beslut om att skutta över ån och landa i det röda stället. Där utvecklade han sina kunskaper inom resor till baltiska länder, sitt övervinnande leende och sina reflexer ytterligare.

Under december månad tog han sitt förnuft till fånga och valde att vända hem. Givetvis togs han emot som den förlorade son han var. Slutet gott allting gott.

Smeknamn:

Borat.

Favoriträtt:

Lettisk grynkorv med gul ketchup.

Slogan:

Probably the best man in the world.

PS. Bloggen vill ösa beröm och grattishälsningar till familjen Keymer som har med två söner på landslagslägret under nästkommande vecka. Elon och Alfons har båda imponerat så pass att deras plagg får ändra färg från Skövde AIKs rödgröna till Svenska fotbollsförbundets blågula. Ds.

// Ranelids lärjunge

En entré i ödmjukhetens tecken

När den långhåriga halvan av bloggens besättning för några veckor sedan frågade mig om jag ville hoppa på detta allt annat än sjunkande skepp fanns det inget att tveka på. Det är med en ovanligt stor dos ödmjukhet jag äntrar IFK Mariestads spelarblogg. Med förra årets braksuccé i färskt minne vet jag att tidigare representanter gjorde ett magnifikt jobb.

De som inte har sett mina ord i text tidigare har med största sannolikhet hört min förhållandevis ljuva stämma brusa ur Lekevis högtalare. Fraser som ”svenska riksdaler”, ”för vårt vackra IFK idag” och ”natursköna Lekevi” kanske kan ge er en vink om vem jag är. I år hoppas jag kunna utrycka mig i lite längre och mer välfyllda formuleringar.

Bloggvärldens regler och normer är utan tvekan en vit fläck på kartan för mig. Med detta i åtanke får ni ha tålamod och acceptans ifall jag skulle råka trampa på några ömmande tår, kliva över några suddigt dragna linjer eller dylikt.

I och med min ankomst till bloggens så omtalade crew höjs förhoppningsvis medelåldern på bloggens läsare. Jag hoppas och tror att mitt något föråldrade språk ska kunna läsas även av Humlets allra mest dementa farfar.

I skrivande stund är stora delar av truppen på väg mot östligare breddgrader för att spela årets andra träningsmatch. Division-två laget Tibro AIK står för motståndet. Jag rekommenderar alla som bor inom ett par mils radie från Tibro att grabba tag i närmsta cykel, enhjuling, automobil eller spark och genast bege sig mot Tibros sträva konstgräs. En match som kan kategoriseras som en fröjd för både öga och själ får inte missas.

Avslutningsvis vill jag både tacka, bocka, niga och buga för den flyktande delen av bloggen som nuförtiden är livsnjutare på heltid i Vänerns pärla 2.0, Karlstad. Det blir en osedvanligt tuff utmaning att hålla samma nivå. 

// Ranelids lärjunge

Äntligen drar det igång och ska Robban skicka damerna?

Snart ska vi beträda lekevis konstgräsplan för att första gången i år spela match. Första träningsmatchen ska spela mot Töreboda IK och som att dom tyckte "att det var så jävla gött" att slå oss i DINA-Cupen så får vi hoppas att dom har njutit av segerns sötma. För nu är det inte på lek längre, nu vill alla visa att man ska få stå på planen i seriepremiären och stå i de stolta, fina, blåa färgerna som våra dräkter pryder.

Vi har kört en del taktiska detaljer på träningarna och hittills så är det nästan så mycket så man tänker mer på det taktiska än själva spelet, men det lär komma. När allt sitter kommer vi vara ett lag inget lag vill möta.

Tränartrion gör idag sina första framträdandet som IFK Mariestad tränare (förutom Kjellis som har varit med förr) och vi får ju hoppas att Robban slipper skälla ut oss i tidningarna som han har gjort så många gånger förr. Men man undrar ju, har snällheten kommit mer åren? Denna artikel som jag hittade känns inte som Robban direkt men jag skrattade desto mer. Men sen är det ju såklart svårt att möta Moholm, vi är ju helt enkelt lite för bra för alla andra. Nu saknar jag fjolårets hyllade Moholmshörna med mig, Wiberg och Theo.

Tryck på bilden så ser ni lättare.

Visserligen mötte Robban Moholm här och det är ju inte lätt, men vi får hoppas att det går bättre i år än resultat som dessa mot oss.

// Carlito - stolt moholmare

Badgossarna

Herlin gillar sin bränna, det ska han iofs göra. Tivemo gillar mer sin bräda.

Ska det tas kort så posar Svante mer än gärna.

Lillebror Möller som vill bli som Svante en vacker dag



Böter

Ajajajajajaj, gårdagens simhoppstävling var det många som uteblev ifrån och det är ju tråkigt. Bara för att det inte är fotboll på schemat så kommer man inte. Mycket böter ska dras in och det är Simon Möller som är årets indrivare. Hård, brutal, hänsynslös, vacker, gullig och brutalt temprament om man inte betalar i tid. Det är vår Simon det, ser gullig ut först och from som ett lamm. Men gör man inte som han säger och betalar in, då vill jag inte vara i den es kläder.


Nej, men helt allvarligt. Dags att vi rannsakar oss själva att komma i tid, att höra av oss om vi inte ska komma och betalar våra böter. Är ju inga fantasisummor direkt och är man duktig så behöver man inte betala ett jota till lagkassan. Upp till oss själva nu att inte svika laget och våra lagkamrater.

Morgondagens träning är inställd på lekevi men träning kommer att ske, fast inomhus och det blir antingen imorgon eller på söndag. Bilder från tordsdagens badhusbesök kommer att komma upp. Tänk er bröderna Möller i bar överkropp och Herlin, Tivemo och Joel spänna ikapp sig

// karlström - live från mobilen.