Dags för del två i serien om truppen 2012. Nästa gäng för rakning – mittbackarna.
Simon Möller
Som de allra flesta vet är Simon en av de som ger vår trupp utländsk touch. Simons lynne, kropp och själ är alla till bredden fyllda med brittisk propaganda. Hans kärlek till fotbollen grundar sig varken i vackra mål eller dramatiska finter. Nej, det Simon sedan barnsben älskat är utskjutande benpipor, långbollar i höjd med Turning Torso och knän fullsprängda av sårskorpor.
Det faktum att familjen Möller har anor i IFK Mariestads föregångare Leksbergs IF gör att Simon har historien på sin sida. För den fotbollskunskap som det sätts fyr på varje lördag kl 4 svensk tid på Hindsberg har få jämlikar. Den manliga trion i familjen Möller (ibland förstärkt med store storebrodern Stefan) ackompanjerad av den ständigt fikaredo och kärleksgivande modern Margareta utgör ett konstverk så vackert att det kunde varit målat av självaste Van Gogh.
Det är med den tryggheten Simon går in i varje närkamp med målet att för alltid förvisa sin motståndare till ett liv på kryckor. Och för det älskar vi honom.
Smeknamn:
The Butcher.
Favoriträtt:
Fish and chips med en sås bestående av pastaextrakt och Marabou mjölkchoklad.
Slogan:
Du kan ta en kille från England, men du kan aldrig ta England från en kille.
Jimmy Hermansson
Jimmy är för de som inte känner honom en rakt igenom tuff kille. Hans rykte som bad boy och muskelmaskin är vida spritt. Men hans inre skör- och skönhet är som en outforskad regnskog, full av nyfikna djur och färgglada växter.
Han må vara en best på plan men på fredagskvällarnas småtimmar finns det inget han tycker mer om än att ligga med huvudet i sin mors knä. Han behöver kärlek. Och kärlek det får han.
Jimmys skäggväxt är något som varit ett mycket hett diskussionsämne i omklädningsrummet i år. Han är till synes väldigt stolt över både antalet och längden på skäggstråna hans ansikte har att erbjuda. För mig är hans käkparti mer lik en ryamatta än något annat. En plats där gamla hundhår samsas med brödsmulor om plats. Men hans barberare vet säkerligen vad han gör.
Smeknamn:
Teddybjörnen Fredriksson.
Favoriträtt:
Lätt stekt lo glaserad med svartvinbärs gelé.
Slogan:
What doesn´t kill you only makes you stronger.
Anton Wilsson
Anton är troligtvis den i laget som varit med allra längst. Jag vill gå så långt som att kalla honom äldre herre. Wilsson är en egen produkt som känner Lekevis gräs bättre än sin obeskrivligt långa kropp. Hans längd är något som får honom att sticka ut, bokstavligt talat, det är troligtvis hans allra bästa egenskap, att sticka ut ett
tändstickesmalt ben och få fatt på både boll och spelare.
Efter att ha briljerat både på hemmaplan och i Gothia Cup som målfarlig targetspelare har nu Wilsson valt att flytta ner hela vägen till mittbackspositionen. En flytt som gör att han kan utnyttja sina kunskaper inom det norska språket i form av psykningar.
Ett ständigt runtflyttande har gjort att Wilsson under sitt drygt tjugoåriga liv varit på flera intressanta platser. Jag bad honom sätta ihop en topplista över hans absoluta favoritställen han besök. (Motiveringarna är hans egna)
1. Thailand. – Ölens förlovade land. Där finns allt en ungkarl söker. Billigt, varmt, exotiskt, smakrikt och framförallt är ingen längre än jag själv.
2. Kamtjatka. – Där kunde jag verkligen vara mig själv. En plats fri från det moderna samhällets stress och press. Och kvinnorna, vilka kvinnor…
3. Panama. – Ett laglöst land. Här kunde man verkligen gå lös. Jag trivdes där.
4. Linköping. – En studentstad. Livet där var lite som i American Pie filmerna.
Smeknamn:
Stickan.
Favoriträtt:
Thailändskt. Helst grillspett bestående av gädda, ris och ris.
Slogan:
Längst vinner.
Mikael Jakobsson
Mikael är verkligen en människa värd att avundas. Hans kropp var redan vid födseln välvårdad och trimmad. Också i resten av barndomen hade han ett fysiskt försprång som gav honom en plats i ett mycket starkt Torsö/Hassle. Efter att sparkat och markerat ur alla division 6s största namn i match efter match valde Mikael att ta sitt pick och pack och börja vandra över bron och in mot stan. Den vandringen tog Mikael till någon form av fotbollsplan som ligger i närheten av isstadion. Där fortsatte han på sin inslagna väg och tog ner hela femmans forwardsskara på jorden.
Att kärlekslivet gått som på räls gör väl inte någon förvånad. Med en pengapung till bredden fylld av E-lux pengar (svarta?) står damerna på kö för att få en skymt av denne nyrike gentlemän.
Men också den finaste av diamanter har ett par fläckar. Mikaels akilleshäl sitter inte på hälen utan lite längre fram. Hans så välkända och omtyckta tå har ställt Mikaels perfektion rakt upp och ner. Med en ömmande tå kunde Mikael, till allas stora besvikelse, inte spela under hela hösten. Inför denna säsongen har orosmolnet över Lekevi framförallt fokuserat på just denna tå. Vad är tåns planer för i år? När, var och hur gör den sig påmind igen?
Smeknamn:
Tån och tanden.
Favoriträtt:
Hummertå med elefanttå med en tunn strimma nötkreaturståsås.
Slogan:
Borta bra men Torsö bäst.
// Ranelids lärjunge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar