onsdag 22 februari 2012

Truppresentation


Burväktare:

Alexander Odh

Alexander Odh föddes en regnig vinternatt 1995. Det som direkt vid födseln syntes hos honom var glädjen i hans båda azurblå ögon. En glädjespridare var född.

Med håret mer välfriserat och med fler slingor än någon annan i sin generation råder det inget tvivel om att Alexander har det som alla kvinnor söker. Men som den familjemänniska han är har han sedan länge valt ut sin fru.

Alexanders meriter på fotbollsplanen sträcker sig lika långt som hans skicklighet med Xbox-dosan, det vill säga otroligt långt. Han var för ett par somrar sedan på en resa i Halmstad på det så omtalade elitlägret och där imponerade han stort på både det motsatta könet och scouter av alla de slag.

Smeknamn:
Slingan.
Favoriträtt:
Chokladfriterade tigerräkor.
Slogan:
Garnier, ta hand om dig.

Martin Herlin

Sagan om Martin Herlin började sensommaren 1994. Kent, full på kärlekens magiska drog, höll upp sin son likt Lejonkungen håller upp Simba och sa med en imponerande stämma: Min son, en dag ska du bli kung!

Martin som såg upp till sin far något enormt lever än idag sitt liv efter den devisen. Vad han än gör, gör han det ordentligt. Det spelar ingen roll om det handlar om att fiska krabbor med mostern, klippa håret hos sina personliga frisörer eller flörta med bibliotekarien. Han gör det helhjärtat för han vet att om han bara lägger ner hela sin själ i det så kommer han en dag att bli det han alltid drömt om, kung.

Smeknamn:
P.I.M.P och der Schweber.
Favoriträtt:
Nötig chokladmousse.
Slogan:
Gör om, gör rätt.





Henrik Björk

Henrik Björk resa till den han är idag började under dramatiska omständigheter. Eftersom kärleken till IFK Mariestad är starkare i hans familj än någon annanstans beslöt sig föräldrarna Björk att Henrik skulle födas där han hör hemma nämligen på Lekevi. Efter att ha skrikit ur sig spädbarnets rädsla kom tidigt Henriks första fras ur den lena munnen.

-          -Stan´s blåvita killar, laget vi gillar.

Med tanke på Henriks blåvita blod var det med stor överraskning hans familj och vänner tog emot hans beslut om att skutta över ån och landa i det röda stället. Där utvecklade han sina kunskaper inom resor till baltiska länder, sitt övervinnande leende och sina reflexer ytterligare.
Under december månad tog han sitt förnuft till fånga och valde att vända hem. Givetvis togs han emot som den förlorade son han var. Slutet gott allting gott.

Smeknamn:
Borat.
Favoriträtt:
Lettisk grynkorv med gul ketchup.
Slogan:
Probably the best man in the world.

PS. Bloggen vill ösa beröm och grattishälsningar till familjen Keymer som har med två söner på landslagslägret under nästkommande vecka. Elon och Alfons har båda imponerat så pass att deras plagg får ändra färg från Skövde AIKs rödgröna till Svenska fotbollsförbundets blågula. Ds.

// Ranelids lärjunge

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar