Jag kommer redovisa min syn på säsongen som har gått och den är naturligtvis inte objektiv och fulltäckande, men förhoppningsvis finner några glädje att läsa den.
Förväntningar och resultat
Många har nog uppfattat mig som en ungdomstränare då jag haft hand om flera av klubbens ungdomslag i 6 år, men innan dess hade jag 6 år som tränare för seniorer, låt vara på lägre nivå. För mig har det alltid handlat om att göra en resa, där utveckling och utmaningen har varit det främsta oavsett nivå. Jag tror säkert en del höjde ögonbrynen och tvivlade på att jag var rätt man för att leda IFK:s A-lag, vilket så klart bara sporrar mig till att göra ett bättre jobb. Motivationen och ambitionen är hög.När säsongen startade så var det som att ett generationsskifte ägde rum. De flesta rutinerade lämnade klubben. Några avancerade i seriesystemet, andra flyttade för studier eller jobb. När vi räknade samman så lämnade 20 spelare som var med och slogs i toppen av serien 2011. Kvar stod ett juniorlag med några inslag av äldre spelare som Daniel, Alexander, C-F, Astrit, Markus och Stevan. Av dessa så var det egentligen bara Daniel, Markus och Astrit som fått regelbunden speltid året innan. Wilsson kom tillbaka och bidrog med rutin i en halv säsong och Jesper och Melker kom från MBK, men i övrigt så var det spelare mellan 15-19 som utgjorde stommen. Sen bröt Markus benet, vilket var ett fruktansvärt avbräck. Naturligtvis så undrade jag vad jag gett mig in på. Vi försökte dock hålla positiva tongångar i truppen med en målsättning som inte handlade om att slåss i botten av tabellen.
Vi körde varannan i början av serien där vi vann hemma och förlorade borta. Sen kom smällen den 19/5. Vi torskar med 2-7 på hemmaplan, efter en tillställning där vi alla ville fly bort efter 30 minuter. Dagen efter var första gången jag känt olust att åka till Lekevi. Vi hade en djup period där vi störtdök med 3 raka förluster och 2-17 i målskillnad. På något sätt så väcktes stoltheten där, både bland ledare och spelare.
Attityd
Vi avslutar våren med att spela oavgjort med topplaget Syrianska, där vi tappar en 2-1 ledning med bara några minuter kvar sen slår vi ÖSK Söder borta med 3-0 och vi kan gå till halvtid. Ett sommaruppehåll som ska bli mer än turbulent. Jag återkommer till det senare och gör också ett avslut kring denna turbulens.När vi startar upp höstsäsongen har det spridit sig en attityd bland de som spelar, en vi-mot-dem-känsla. Tempot trissas upp på träningar, det smälls på i närkamper på ett helt annat sätt än under vårsäsongen. Jag börjar också känna mig tillfreds i min roll och brinner av motivation för att inte föra ner klubben jag älskar till div.4. Jag var hos IFK Göteborg under en vecka (tack DMK för husrum) och fick en bekräftelse på att mitt sätt att arbeta är rätt väg att gå. Rasmus Gunnerek kommer från SAIK med en härlig attityd.
Vi åker tyvärr ut ur Svenska Cupen mot div.2-laget Motala, men gör en riktigt bra insats. Vi slår sedan ÖSK igen och Syrianska på bortaplan, en av fyra insatser jag höjer som viktigast under året. En plump kommer borta mot Sköllersta, då vi spelat 3 matcher på en vecka. Insats två är 5-2 segern borta mot FBK som förnedrade oss på hemmaplan. Linus kliver fram och gör 4 mål under matchen och här känner vi att vi ska klara av detta. Matchen efter naggar vi seriesuveränen Nordvärmland med alla sina proffs på poäng på Lekevi. Sen händer något märkligt. Vi åker till Kungsör och där får vi verkligen erfara vad det betyder att sväva mellan himmel och helvete. Svante gör 2-1 till oss i 87 minuten och jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. Mörka moln drar in över idrottsplatsen, hagel och regn plus en vind utan dess like förutspår det hemskaste. Kungsör gör 2-2 och i stort sett med matchens sista spark 3-2. Nu måste vi slå Köping och Strömtorp hemma och helst Sunne borta för att ha det i egna händer om vi vill fortsätt vara ett div.3-lag 2013. Efter 70 min hemma mot Köping ligger vi under med 3-1 och har ingenting att säga till om i matchen. Vad som sen händer kan jag inte förklara: vi vänder och vinner med 4-3. Vi förlorar borta mot Sunne med 1-0 i en match vi dominerar. Allt ska avgöras i sista omgången. På något sätt så fanns aldrig en förlust varken i spelarnas eller mina tankar. I årets mest betydande match går vårt unga lag ut utan några som helst nerver och vinner med 4-3 och ska vi vara ärliga så var det inget snack om saken, vi var bättre oavsett resultat. Oerhört viktigt för fotbollen i Vadsbo att vi håller oss kvar.
Turbulens
Under sommaren denna säsong tappar vi ytterligare spelare. C-F sticker till USA för studier, Alexander flyttar till Trollhättan och kärleken. Wilsson tappar motivationen och efter Beachsoccer-incidenten tackar Herlin för sig. Tre 17-åriga killar gjorde ett val som inte sammanföll med klubbens värderingar och sportsliga intresse. Inte heller med mina värderingar och naturligtvis har jag varit arg över detta. Men förhoppningsvis har lärdom kommit ur detta och på så sätt hoppas jag att dessa unga killar ska bli förskonade från att höra mer om det. Vi gör alla våra val, rätt eller fel, men vi är fortfarande människor värda att bli respekterade. Därmed vill jag avsluta det kapitlet och blicka framåt och jag hoppas fler följer detta exempel.Vision
Nu står vi inför 2013. Ovisst, säkerligen. Några har kommit till och några lämnat. Jag är dock full av förhoppning. Jag har fått en heltidsanställning på två år och det är också så målsättningen kommer att formuleras. 2013 är ett år då vi ska hålla oss kvar i div.3, helst vara ett mittenlag. 2014 ska vi slåss om topplaceringarna. Jag är helt klar över detta och en långsiktig planering är gjord. Den innefattar både fotbollsmässig utveckling som föreningsutveckling. Jag kommer jobba oerhört hårt för att få med mig spelare, förening, supportrar, medlemmar, Vadsbofotbollen och kommunen i denna satsning. IFK Mariestad är områdets fotbollsstolthet och kommer så förbli om vi hjälps åt. Vill du hjälpa mig i detta arbete så finns det gott om plats.Till sist vill jag tacka mina medhjälpare Dagge, Kjellis, Ulf, Lucy och den bäste, Sören för det gångna året. Styrelsen för förtroende, Lekevisektionen för en underbar anläggning och sportgruppen för ett hårt, ideellt arbete. Våra ungdomsledare som förser oss med spelare och ett härligt arbetsklimat där vi utvecklas tillsammans. Och, de som varit med mig de senaste sex åren: Mina underbara spelare!
Gott Nytt År//Robban