Bloggen är tillbaka, även om tomheten fortfarande sitter i. Det var på sparlåga veckan efter och hela veckan var i moll. Det kändes som luften gick ur hela truppen. Men nu ska vi, och måste, hitta tillbaka. För nu vankas en av de största (?) matcherna i IFK:s historia. DM-Final mot IF Elfsborg väntar denna lördag och vi ska slita som aldrig förr. Tyckte ni att vi kämpa och slet mot Gauthiod, Skövde AIK och FC Trollhättan? Det kommer inte vara något mot vad vi kommer göra på lördag, det finns bara ett resultat som är godkänt och det är seger, hur stort skulle inte det vara?
Visst, hela veckan var i moll och matchen mot Bollebygd var inte mycket att hänga i granen. Den vanns på "beställning" men det satt hårt inne. Nästan lite pinsamt att folk åkt så långt för att se oss i en betydelselös match och vi kan inte ge mer tillbaka än så. Men seger vart det och på söndagen var det en än viktigare match. Åsarp/Träder stod för motståndet i den sista u-lagsmatchen och det var ett trött gäng som möttes upp på lekevi 08,30 på söndagsmorgonen. Vi åkte dit med kravet att ta en poäng, det som behövdes för att säkra seriesegern, men kom tillbaka med tre och 10-0 i bagaget. Tydligen tredje året som IFK Mariestad vinner u-lagsserien, snacka om bredd i laget.
Segerlaget i söndags. "Målgesten" är en hyllning till vår assisterande tränare Morgan "Mojje" Andersson (ja, jag var på väg att skriva Johansson igen) och i filmklippet nedanför kommer ni att förstå varför.
På söndagen var det tio år sen som IFK Mariestad tog klivet upp till finrummet i division tre. Vem som var segerorganisatör? Morgan "Mojje" Andersson så klart, vem annars? Straffen som han slog in då, i det högra krysset, gav IFK segern och ett säkrande av uppflyttning. Vilket lag var det som fick ge vika då, jo, Åsarp/Trädet. Så tio år senare kanske tröjan är mer utfylld och musklerna inte desamma så avslutet orkade sig inte över marken. Men mot samma mål, på samma plan, i samma hörn och samma resultat som då, MÅL! Han levererar ännu den gode "Mojje".
// Carlito
