Årskrönika 2012

Årets sista(?) inlägg i bloggen är här och jag får lov att säga att det varit ett klent bloggande från våra tangentnissar. Förhoppningsvis blir det bättre nästa år.

Jag kommer redovisa min syn på säsongen som har gått och den är naturligtvis inte objektiv och fulltäckande, men förhoppningsvis finner några glädje att läsa den.

Förväntningar och resultat

Många har nog uppfattat mig som en ungdomstränare då jag haft hand om flera av klubbens ungdomslag i 6 år, men innan dess hade jag 6 år som tränare för seniorer, låt vara på lägre nivå. För mig har det alltid handlat om att göra en resa, där utveckling och utmaningen har varit det främsta oavsett nivå. Jag tror säkert en del höjde ögonbrynen och tvivlade på att jag var rätt man för att leda IFK:s A-lag, vilket så klart bara sporrar mig till att göra ett bättre jobb. Motivationen och ambitionen är hög.

När säsongen startade så var det som att ett generationsskifte ägde rum. De flesta rutinerade lämnade klubben. Några avancerade i seriesystemet, andra flyttade för studier eller jobb. När vi räknade samman så lämnade 20 spelare som var med och slogs i toppen av serien 2011. Kvar stod ett juniorlag med några inslag av äldre spelare som Daniel, Alexander, C-F, Astrit, Markus och Stevan. Av dessa så var det egentligen bara Daniel, Markus och Astrit som fått regelbunden speltid året innan. Wilsson kom tillbaka och bidrog med rutin i en halv säsong och Jesper och Melker kom från MBK, men i övrigt så var det spelare mellan 15-19 som utgjorde stommen. Sen bröt Markus benet, vilket var ett fruktansvärt avbräck. Naturligtvis så undrade jag vad jag gett mig in på. Vi försökte dock hålla positiva tongångar i truppen med en målsättning som inte handlade om att slåss i botten av tabellen.

Vi körde varannan i början av serien där vi vann hemma och förlorade borta. Sen kom smällen den 19/5. Vi torskar med 2-7 på hemmaplan, efter en tillställning där vi alla ville fly bort efter 30 minuter. Dagen efter var första gången jag känt olust att åka till Lekevi. Vi hade en djup period där vi störtdök med 3 raka förluster och 2-17 i målskillnad. På något sätt så väcktes stoltheten där, både bland ledare och spelare.

Attityd

Vi avslutar våren med att spela oavgjort med topplaget Syrianska, där vi tappar en 2-1 ledning med bara några minuter kvar sen slår vi ÖSK Söder borta med 3-0 och vi kan gå till halvtid. Ett sommaruppehåll som ska bli mer än turbulent. Jag återkommer till det senare och gör också ett avslut kring denna turbulens.

När vi startar upp höstsäsongen har det spridit sig en attityd bland de som spelar, en vi-mot-dem-känsla. Tempot trissas upp på träningar, det smälls på i närkamper på ett helt annat sätt än under vårsäsongen. Jag börjar också känna mig tillfreds i min roll och brinner av motivation för att inte föra ner klubben jag älskar till div.4. Jag var hos IFK Göteborg under en vecka (tack DMK för husrum) och fick en bekräftelse på att mitt sätt att arbeta är rätt väg att gå. Rasmus Gunnerek kommer från SAIK med en härlig attityd.

Vi åker tyvärr ut ur Svenska Cupen mot div.2-laget Motala, men gör en riktigt bra insats. Vi slår sedan ÖSK igen och Syrianska på bortaplan, en av fyra insatser jag höjer som viktigast under året. En plump kommer borta mot Sköllersta, då vi spelat 3 matcher på en vecka. Insats två är 5-2 segern borta mot FBK som förnedrade oss på hemmaplan. Linus kliver fram och gör 4 mål under matchen och här känner vi att vi ska klara av detta. Matchen efter naggar vi seriesuveränen Nordvärmland med alla sina proffs på poäng på Lekevi. Sen händer något märkligt. Vi åker till Kungsör och där får vi verkligen erfara vad det betyder att sväva mellan himmel och helvete. Svante gör 2-1 till oss i 87 minuten och jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. Mörka moln drar in över idrottsplatsen, hagel och regn plus en vind utan dess like förutspår det hemskaste. Kungsör gör 2-2 och i stort sett med matchens sista spark 3-2. Nu måste vi slå Köping och Strömtorp hemma och helst Sunne borta för att ha det i egna händer om vi vill fortsätt vara ett div.3-lag 2013. Efter 70 min hemma mot Köping ligger vi under med 3-1 och har ingenting att säga till om i matchen. Vad som sen händer kan jag inte förklara: vi vänder och vinner med 4-3. Vi förlorar borta mot Sunne med 1-0 i en match vi dominerar. Allt ska avgöras i sista omgången. På något sätt så fanns aldrig en förlust varken i spelarnas eller mina tankar. I årets mest betydande match går vårt unga lag ut utan några som helst nerver och vinner med 4-3 och ska vi vara ärliga så var det inget snack om saken, vi var bättre oavsett resultat. Oerhört viktigt för fotbollen i Vadsbo att vi håller oss kvar.

Turbulens

Under sommaren denna säsong tappar vi ytterligare spelare. C-F sticker till USA för studier, Alexander flyttar till Trollhättan och kärleken. Wilsson tappar motivationen och efter Beachsoccer-incidenten tackar Herlin för sig. Tre 17-åriga killar gjorde ett val som inte sammanföll med klubbens värderingar och sportsliga intresse. Inte heller med mina värderingar och naturligtvis har jag varit arg över detta. Men förhoppningsvis har lärdom kommit ur detta och på så sätt hoppas jag att dessa unga killar ska bli förskonade från att höra mer om det. Vi gör alla våra val, rätt eller fel, men vi är fortfarande människor värda att bli respekterade. Därmed vill jag avsluta det kapitlet och blicka framåt och jag hoppas fler följer detta exempel.

Vision

Nu står vi inför 2013. Ovisst, säkerligen. Några har kommit till och några lämnat. Jag är dock full av förhoppning. Jag har fått en heltidsanställning på två år och det är också så målsättningen kommer att formuleras. 2013 är ett år då vi ska hålla oss kvar i div.3, helst vara ett mittenlag. 2014 ska vi slåss om topplaceringarna. Jag är helt klar över detta och en långsiktig planering är gjord. Den innefattar både fotbollsmässig utveckling som föreningsutveckling. Jag kommer jobba oerhört hårt för att få med mig spelare, förening, supportrar, medlemmar, Vadsbofotbollen och kommunen i denna satsning. IFK Mariestad är områdets fotbollsstolthet och kommer så förbli om vi hjälps åt. Vill du hjälpa mig i detta arbete så finns det gott om plats.

Till sist vill jag tacka mina medhjälpare Dagge, Kjellis, Ulf, Lucy och den bäste, Sören för det gångna året. Styrelsen för förtroende, Lekevisektionen för en underbar anläggning och sportgruppen för ett hårt, ideellt arbete. Våra ungdomsledare som förser oss med spelare och ett härligt arbetsklimat där vi utvecklas tillsammans. Och, de som varit med mig de senaste sex åren: Mina underbara spelare!

Gott Nytt År//Robban

 

 

Henningsohn IN-DA-HOUSE

Vänner, kamrater och fotbollsälskare.

När ingen annan skriver så har jag, med påtryckningar ifrån den tyngste(inte i kilo utan i status mätt) IFK splearen i modern tid Tobias "den allsmäktige" Danielsson fått i uppgift att skriva lite här som gästbloggare. Men för att uttrycka mig helt korrekt med vad jag skrev i meningen innan så menar jag såklart efter generationsväxlingen från den storhetstid som inkluderar Morgan "FGM/Mojje" Andersson, Yessin "bakom alla hyss" Ghaddab och Stefan "kebabkastaren" Möller, Christian "stagediven" Johansson och så vidare.

Jag vill passa på att gratulera till ett nytt kontrakt i 2013 års division 3 vilket var en stor bedrift med tanke på spelarflykten som pågick under hela året. Jag vill i det här inlägget ägna några rader åt det som kanske kan ha varit avgörande för detta års resultat då så många unga spelare fick ta ett så stort ansvar så tidigt i karriären och med facit i hand också så starkt lyckades. Den galna och på den tiden ohyfsade satsning som har visat sig på senare år givit framgång i IFK. Två personer fick ta emot fula kommentarer, elaka sågningar, kallades mer eller mindre tyranner under de första åren, men stod ändå upp för vad de trodde på och som jag tycker var ett rätt steg att ta för ett lag i Mariestad. KÅJ och Sören fick denna förening att lyfta sig över alla andra föreningar i mariestads kommun och var de som vågade ta tag i en satsning på vadsbofotbollen och så det lyckades.

IFK har utvecklat många fina fotbollsspelare både individuellt och som lag och man har hakat på i lägre åldrar. Steget till division 3 började när KÅJ och Sören gick ihop till en duo och med många spelare från just deras start, jag är ju en av dom, stod 2-3 år på gränsen att ta klivet även till div 2 med IFK. Utan den satsningen har jag svårt att se att IFK skulle tagit det klivet upp i trean så kraftfullt som vi gjorde. Nu är detta mina tankar och är naturligtvis inte hugget i sten och vi har riktigt bra årskullar som visat framfötterna i 93 och nedåt men vem vet om de stannat så länge i IFK som många gjort om vi inte varit ett stabilt division 3 som IFK varit en längre tid nu.
Så tack för att jag fick vara en av många som startade resan som visat sig vara så viktig för IFK och tack SÖREN OCH KÅJ, vad andra än tycker och tänker så är jag evigt tacksam.

Jag kan säkert missat personer runtomkring och detaljer här och där men jag hoppas alla runt omkring som var delaktiga tar till sig då jag faktiskt inte glömt er men valt att peka ut två i hela bygget, im just a human.

Nog med min mjuka sida. Jag hoppas det kommer gå bra även nästa år för vårt Blåvita gäng och jag kommer fortsätta följa er i serien.

För min egen del tar jag ett uppehåll från fotbollen efter denna säsong så får vi se vart jag dyker upp nästa gång, men en sak är klar, nummer 15 är inte färdig med fotbollen helt än.


/Joakim Henningsohn - The one and only Tjocke

TobbeDee gästblogg

I Joel Tivemos, mer känd som den vite Wilsson Kibketer, samt den djupt relationstraskande Alexander Karlströms frånvaro från denna blogg har jag fått i uppgift att gästblogga. Jag har mycket svårt att finna godtagbara förklaringar till dessa två herrars frånvaro här på bloggen. Förklaringarna lär säkert vara många från deras sida men en sak är säker, ursäkterna är få.

De jag mest av allt vill ta upp i detta inlägg är hur vissa grabbar i laget lyckats rent presationsmässigt, och då menar jag inte prestationer på fotbollsplanen. Trots att de är 12 mil till Karlstad är djungeltelegrafen ett fantastiskt färdmedel. Effektivt och 100% sanningsenligt.

Alexander Karlström, min vapendragare och mycket goda vän, har alltså flyttat till Trollhättan. Eller egentligen är det väl inte Trollhättan han har flyttat till utan till tjejen. Trollhättan skulle mycket väl kunnat vara Piteå eller Smygehuk, bara tjejen bodde där. Nu för tiden är jag mycket noggrann med att vid minst ett tillfälle varje gång vi hörs eller ses benämna denna supertoffel, tillika vän, med ordet ”relationstraskare”. Han har nyligen köpt en relationsbil, en combi. Jag låter honom hållas.

Carl-Filip Larsson ska alltså fly Sverige helt och hållet för att studera i landet där potatisarna är lika stora som skyskrapor. Grabben som med sitt ljusa oskuldsfulla hår blev flickornas favorit redan innan han själv hade hunnit bestämma sin egna sexuella läggning, har alltså på senare dagar även blivit mediernas favorit. Att få närvara med bild i tidningen ståendes på ett fartyg är både imponerande och stort. När jag växte upp fanns det varken fartyg, kameror, tidningar eller läsare. Givetvis en stor förlust för laget, men förmodligen en ännu större förlust för USA som släpper in honom i landet.

Martin Herlin byter relationsstatus lika ofta som han byter kalsonger. Han sitter verkligen i händelsernas centrum och luktar gott den grabben. En relationsstatus som aldrig har och med all sannolikhet aldrig kommer att befinna sig på Martins Facebook är ”det är komplicerat”. Han surfar på de silverfat vi alla gräver längst ner i diskvattnet för att hitta.

Jag vill passa på att önska grabbarna i Göteborg fortsatt lycka till i turneringen. Med Joel Tivemo på banan med shorts upp till bröstvårtorna bör en hög slutplacering vara mer trolig än möjlig.

Även ett stort lycka till under andra delen av serien. Ett stort IFK-hjärta klappar i Karlstad.

Som slutord vill jag passa på att nämna ett citat från en kung, Kalle Steen:

”Motlägg är livets bästa fint”

Tack för mig, Tobbe Danielsson.

Long time no see - GAMEDAY

Yes, har hållt mig borta från bloggen igen, alldeles för dåligt. Men som den periodare man är så hoppas jag att man kan hitta bloggsuget igen för att nå ut till alla miljontals fans som vi i IFK Mariestad har där ute.

Då bloggen har utformats på ett annat sätt sen sist jag skrev så vettetusan hur detta kommer att se ut men ni får ta det som det är.

Viktig match på Lekevi idag och vi ska fortsatt behålla vårt fort som ett segernäste. Sist mötte vi IFK Sunne och hade då en väldigt stor portion tur och en Herlin i storform som gjorde att vi kunde bärga hem tre sköna poäng. Idag hoppa vi också att spelet kan vara med oss så ni får valuta för era pengar, dags att vi börjar leverera nu. Annars har vi väl både publik, MT, funktionärer, pensionärer och lite till efter oss. Men efter dagens match kan ni sluta vara efter oss för en vecka eller två iaf, för idag kommer vi både bärga hem tre poäng och ge er ett spel som gör att både vi och ni (publiken) är nöjda. Givetvis kommer inte Robban vara nöjd men det är han ju aldrig så det har vi lärt oss att leva med.

Kort och konsist inlägg idag och avslutades med en bild på spelförstörar´nhimself som bjuder på en ovanlig Cruyff-fint. Men min frågeställning för denna bild är vad han brukar att ha i munnen, fint formad är den iaf. Puss på dig Captain Fantastico.


// Karlström

Omvända teser?

Igår kväll såg jag, och många med mig, på en ganska fantastisk fotbollsmatch. Att analysera saker och ting är alltid kul och därför skall jag göra ett försök. Här kommer några tankar från mitt lite för stora huvud i punktform.

• Blått och vitt är en färg som bevisligen fungerar bra. Glädjande för oss. Efter att Chelsea valde att skifta till helvitt tredjeställ tycker iallafall jag Sören tillsammans med ekonomiansvarige bör ta sig en titt på att hämta hem ett ytterliggare ställ i färgen vit. Alltid stilrent. 
• Chelsea bevisade att tesen "anfall är bästa försvar" inte stämmer. Jag tänker istället införa tesen "försvar är bästa försvar". Kommenterar det med ett citat ur Djungelboken. - Kittlar dödsskönt i kistan.
• Alexis Sanchez har ögon i nacken. John Terry hävdade med bestämdhet att "rygg sökte knä". Att Alexis var snabb både i djupled och med att falla har väl inte undgått någon, att han också kan se och söka ett knä med sin rygg utan att titta åt det hållet är ju fantastiskt. 
• Man måste trots allt tycka det är lite kul att laget som (fram till i år) höjts till alla tillgängliga skyar förlorar. Skadeglädje är den enda sanna glädjen. 

När jag ändå är inne på ämnet höja till skyarna finns det ett par personer som förtjänar en FET, TJOCK och TYNG hyllning. Efter snart två veckor på gräs kan man med ett brett leende konstatera att fötterna springer på en plan som kunde legat i himlen. Fyllig, mjuk och välväxt kan låta som något någon av oss i laget skulle säga om någon annans yngre syster i omklädningsrummet för att sätta denne någon ur balans men i detta fallet använder jag den beskrivningen på planerna. Hade de ansvariga för planens skick varit amerikanska medborgare hade de för länge sedan fått hälsa på en viss Obama i ett visst vitt hus för att ta emot en Medal of Honor. 

Jag (och säkerligen också Obama) skickar min allra djupaste bugning i riktning leksberg. 

//Tivemo

Blodsprängda ögon och vänner i sängen

Med hagel strömmandes från himlen likt den kallaste vinterdag är längtan till morgondagen stor. Lekevi, natursköna Lekevi, är en plats där drömmar blir verklighet. Det är en plats för hjältar. Imorgon hoppas jag och hela laget med mig att hjältar kliver fram.

Vädret till trots så är vi alla otroligt taggade för hemmapremiären imorgon. En som kanske är lite extra taggad är årets kapten Carl-Filip Larsson. Jag besökte honom för att se hur han laddade upp inför hans första match på Lekevi som fanbärare för klubbens a-lag.

Föga förvånande hittade jag hans bästa vän i hans säng.

Det är inte bara Carl-Filip som är taggad inför premiären. Vår egna Mourinho visar här med lätt berusade ögon hur otroligt mycket han ser fram emot matchen på lördag.

Jag bönar och ber till alla med ben att gå på. Besök Lekevi kl 15.00 imorgon. Vad har du att förlora? Låt oss en gång för alla krossa alla tidigare publikrekord och visa BOISEN vilket lag som är störst och vackrast i stan.

På återhörande

/Tivemo

Rumble

Självutnämnd rumblemästare i laget. Är man bäst så är man.

CF, Melker, Linus och TobbeDee har fått smaka på Moholmsmedicinen.



Stevan har varit borta ett tag med diverse skador och dylikt. Som att jag sitter bredvid honom i omklädningsrummet så började man ju undra vad han gör nu för tiden. Sen så kom bilderna på facebook ut och jag lovar dig Stevan, jag ska inte fråga vad du pysslar med om dagarna, JAG LOVAR.

// Karlström