Martin Herlin - En supertalang både på och utanför planen

-En dag i Martin Herlins liv

Klockan ringer oförskämt tidigt i Martin Herlins pojkrum i föräldrahemmet en bit utanför Ullervad.
Att klockan ringer tidigt är annars ingen ovanlighet för Martin, målvakt i IFK Mariestad, då mycket ska hinnas fixas innan bussen tar honom in till dagens festlighet, för andra, skolan. Rummet är som man kan tänka sig att ett rum för en snart 17 årig sport, mode, flick och motorintresserad kille ska se ut. Dock är idolbilderna på fotbollsstjärnorna utbytta mot lättklädda tjejer som meckar med bilar och har olja i hela ansiktet, kläder som en Stockholmsbrat hade känt sig komplett med hänger fint upphängt, och en nästintill frätande doft av svindyr parfym tränger in och slår nästintill ut hela kroppens luktsystem. På skrivbordet intill sängen ligger fyra lappar med olika nummer på. På den ena lappen står det ”ring mig, you sexy man” och på en annan ser jag bara ”grr, spinner när jag ser dig”. Ord som för en annan är helt obegripliga och helt saknar betydelse, men som för vår supertalang talar sitt tydliga språk.

Det finns inte mycket tid att slösa så snoozeknappen på Martins annars så använda väckarklocka ser helt orörd och ny ut. Han tar tre spänstiga steg från sängen och ut ur rummet. Med oerhörd grace glider han ner för trappan och placerar sig smidigt i mitten av köksborets tillhörande soffa. Han är ännu endast iklädd gårdagens, då nyinköpta, Calvin Klein-kallingar. Självklart står frukosten redan framme och Martin kör sin vardagliga inspektion av smörgåsen vilken innebär ett lyft av ostskivan för att försäkra sig själv av att de inte finns en tendens av smör därunder. ”-Finns inte utrymme för att chansa på sådana saker. Min kropp är unik, muskulös och attraktiv, aldrig att jag låter den gå till spillo” säger Martin och tuggar i sig mackan, slevar i sig filen och sveper mjölken på under 30 sekunder som om det vore ett komprimerat triathlon. Kläderna på pojkrummet ligger perfekt vikt över en stol, och man ser genomgående den berömda ”röda tråden” i dagens outfit. Ett nytt par Björn Borg kalsonger får se dagsljuset när förpackningen rivs upp med ett vant knyck. Håret lägger oväntat Martin inte alls så mycket tid på med förklaringen ”jag gillar den vilda känslan”.  Tiden rusar på och Martin blir tvungen att öka tempot sista biten till busshållplatsen och med en 100 % fokusering parerar han snyggt alla vattenpölar för att undvika eventuellt skvätt.

Martin öppnar entrédörren till skolan. Det känns märkligt, alla blickar riktas mot dörren, mot Martin, och sen generat, försynt och förhoppningsfullt mot varandra igen. Det blir spökligt tyst, en penna faller längre bort i korridoren och dess ägare får en kort men fräsig uppläxning. Martin börjar gå den långa promenaden till skåpen. Det hela känns mer som en uppvisning, en catwalk som följs med ett enormt intresse av en helt förstummad skola.  Ingen vill möta ögonkontakt, det är bara försiktiga blickar som slängs över kompisars axlar. En sak som slår mig när man går i kölvattnet efter den enorma blickmagneten är ”han är kung”.

Skoldagen rullar på och Martin med den. Skolkamraterna liknas isbitar som tinar upp och ju längre dagen går desto varmare och tryggare blir dem i Martins närvaro. Skollunchen är en fest bara den!
Inte bara ett sätt att fylla magen, utan också ett enormt forum för att sprida sin charm och låta sig själv bli sedd. Herlin vet detta och kan precis alla knep som finns i den djungel av tips som finns inom området ”matsalsraggning”. Han börjar med att ta en portion lika stor som en anorektisk långdistanslöpare hade känts sig hungrig av. Fortsätter med att släppa förbi tre snygga tjejer i mjölkkön och glider smidigt in precis framför en bastant lärare för att slänga några charmiga kommentaren till de tjejer han precis släppt förbi. Glaset fyller han till en nivå som knappt täcker botten och fortsätter i ett långsamt tempo med ett stort leende på läpparna till de bord hans kompisar för längesedan slagit sig ner. Efter att ha tagit om mat fyra gånger, fyllt på sitt eget glas två och efter att ha ”råkat” förlora i olika sorters vadslagningar, varit ”tvungen” att fylla på kompisarnas glas fyra gånger, så är det nog ingen på Vadsbogymnasiet som undgått att Martin Herlin är i skolan just denna dag.

Dagen börjar lida mot sitt slut och Martin drar på sig den helt tomma ryggsäcken över märkesjackan. Läxorna har tre supernervösa och rödsprängda tjejer från klassen under tagit hand om.  Martin vandrar bortåt mot entrén, får ännu en lapp i handen av en tjej, knygglar ihop den och lägger den i fickan bland de andra, slänger en blick över axeln och går ut. Vadsboskolan kan nu slappna av, tjejerna slipper nu hålla inne magen och killarna kommer ut ur datasalarna. Lamporna släcks och showen är för denna dag över!

Han är en supertalang, både på och utanför planen. Vår Martin Herlin, vår PIMP!

// Maestro

Tack till Samuel!