Det här är resultatet av att i ord sammanfatta vardagen för en mjuk fängelsedirektör med kristen badboyfrisyr och ömmande axlar. Det här är en dag i Fredrik Ahlgrens fantastiska liv.
Fredrik vaknar 04.55 av en stenhård barnspark perfekt placerad mot hans så ömmande ländrygg. Han gör en besvärande och ansträngande nackrörelse för att kolla efter vem som orsakat denna smärta. Bakom honom ligger hela familjen samlad i den gemensamma King Size sängen. Med stela ben och värkande axlar tar sig Fredrik upp ur sängen och ner för trappan för att starta igång dagen.
Fredrik hade sen barnsben uttalade drömmar om att bygga sitt eget hus där han och hans familj skulle slå sig till ro. Där Fredrik hyvla brädor, spika lister, måla karmar och kontursågade köksluckor. Men så en dag förändrades allting. Fredrik har som de flesta andra söner…en mor. Det speciella med Fredriks mamma är förutom att hon är känd i hela Hova för sin köttfärssås, även att hon är den mytomspunna och stenrika ”Postkodsmorsan”. Pengar var nu längre inte något problem för Ahlgren som likt en gammal stock kastade sina planer i träflisen och tänkte aldrig mer tanken om att själv bygga något när hantverkare kan göra jobbet minst lika bra, om inte bättre. Så med det inhyrda ”extreme home makeover” gänget och ett ”move that bus” senare så stod Fredrik och hans familj med ett nybyggt lyxhus på en av Mariestads mest eftertraktade gator. Livet lekte, det nylagda konstgräset i trädgården växte inte en centimeter och den gigantiska badtunnan såg för grannarna hisnande ut, de lös Jetset om killen.
Morgonen är från att Fredrik går upp ur sängen i full gång. På trappan på väg ner till köket sitter ett foto och en broderad duk med en text uppsatt på väggen. På fotot står Fredrik med fängelsedirektören och med broderad text står de ”Idag ska det fan inte rymma någon fånge”. Han arbetar givetvis som fångvaktare på häktet. Så med smärta i knäna efter att ha gått halvvägs i trappan står han och tittar på bilden och super in texten, pustar ut, och fortsätter halta sig ner de sista smärtfyllda stegen. Morgonrutinerna är lika schemalagda och bestämda som arbetsdagarna. Han börjar med en lätt frukost för att sedan gå ut till den gigantiska badtunnan för att håva upp all pollen, djur och tjejer som blivit över sen gårdagens fest. Fortsätter över och skäller på polackerna som lägger plattor på varenda tänkbar gångväg i hela trädgården. Rundar av det hela med ett Sumba pass i trädgården med den inhyrda ”Pilatesbruden” från Korpen som kör The Moniker-Oh my god på repeat. Sumba som enligt Ahlgren själv motverkar ömmande axlar, knän, ryggar, nacke och bål, men som verkar ha absolut motsatt effekt på Ahlgren spettekakekropp.
Till jobbet har han gångavstånd men väljer ändå att ta sin vespa som har varenda valbar extrautrustning som går att få. Även knäna gläds av att besparas på de 50 metrarna. Jobbdagen rullar på och med två skeva hökögon bevakar han de intagna. Hela tiden med den broderade texten i bakhuvudet och med batongen dragandes mot cellgallren. Jobbdagen börjar lida mot sitt slut och de gör även ibumetinkrämen för Fredriks fortfarande så ömmande axlar. Moppen startar på ett kick och på 20 snabba är han hemma där grillen redan är tänd och i den nybyggda pensionärskuvösen är redan allt framdukat. Ahlgren sätter sig i fåtöljen i uterummet och super in omgivningen, lägger en sneglande blick emot den gigantiska badtunnan, blir kallsvettig och tänker högt för sig själv:
”I den där ska jag bli inkilad av grabbarna i laget”.
//Maestro
